olyckan

2:3: försov mig från frukost.

2:1: gick en promenad, halkade på en isfläck.

2:1:2 gjorde en glädjekalkyl, om vädret vore bättre hade jag inte halkat. alltså var det en metrologisk o angelägenhet som drabbat mig. parantes. alltså vädrets fel. slut parantes.

2:1:3: fortsättning.

2:1:4: människans bästa vän hade avlagt sitt behov. jag föll i den. undantaget som bekräftar regeln. min bästa ovän.

4:1: mötte en tant. jag varnade för vädret, berättade om min olycka.
-eländes elände, sa hon och tackade.

5:1: insåg att olyckan som gnagde sej fast i mitt medvetna var mitt eget fel. tanten hade gått. ville tala med henne igen och ta tillbaka det jag sagt. försent. slutsats. orsak och verkan. nissan och lagan.